darling

jag ska sopa allt under mattan nu är det slut nu ska jag skära bort mina tankar och dina mord i handen nu jävlar
ska jag ge fan i vad du gör och med vem vad som egentligen sker på hotellrum och i mobiltelefoner för det blir bara till gift ändå i mina ådror
en liten stund där tappade jag nästan tron på vänskap men där går fan gränsen eftersom jag
vet att det finns sådana som är jävligt mycket på riktigt och håller oavsett stormar stygn och krockar
som håller genom allt
som inte behöver byta jargong och leka främling
som kan möta blickar trots veckor

men såklart det är bara dom som var på riktigt från början och från och med nu är det bara dom jag ska tro på
ingenting annat, ingen
och egentligen retar det mig som fan eftersom jag nånstans trodde litegrann på dina fantasier som inte var annat än det, desperat romantiserande och inte alls någon jävla sanning
inte något jävla på riktigt ens någonstans
ibland
skulle vilja säga vad var det jag sa men ibland är det inte lika skönt att få rätt

och egentligen har jag människor så det räcker och blir över det finns hundra händer som vill hålla mina
hundra fingrar som vill trasslänas in i mitt hår
(det räcker så jag behöver ingen mer)

dag har jag haft en ledig dag och som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska göra då när jag inte har jobb upp i halsen att fokusera på. ledig dagtid är bara stress iallafall när det är mulet och blåser kallt och det inte finns några parker att ligga i eller någon uteservering att döda tid i men kvällarna går undan och jag trivs bäst med tiden när skymningen fallit och färgerna kommer fram och flätar händer i takt med gatlampornas skugger på asfalten och jag hade egentligen ingen aning att det fanns så många männsikor vänner med samma kärlek till promenaderna samma drömmar och dygnsrytm och längtan ut i världen och förbi och undan. såna som är som jag och inte heller
vill stanna i rutin för länge eftersom det är lätt hänt att man slutar leva då eller glömmer bort det framför en tv.
jag kan inte leva efter fasta tider jag vet att jag skulle dö bort då

jag älskar dessutom denhär staden på sommaren och nästan alltid annars också det finns en vind i den här staden som värmer det finns så många bra människor och ställen att leva på och inegnstans att dö på eftersom det alltid är någon, några som tar emot dig innan du ens hinner falla
påminner om hur jävla bra livet är om man bara tillåter sig, bryter normerna och lever efter sina egna regler
jag är lite kär i stan och allt i denöras med min egen vår egen och den drar i mig nu med sin kullersten och hamnpaviljong och kajkanter och min bästa vän och allt annat jag älskar i den

jag kommer inte överens med mig själv världen eller ens vädret och jag har kanske tio små hål att pilla i men tio gånger fler anledningar att låta bli som för att undvika snubblingar på gatan över mina egna fötter och det är så lätt att inte resa sig igen när man väl liksom lagt sig ner men det är för sent för sådant
jag är äldre och det är ni också vi kommer helt enkelt inte undan med samma saker längre för det är nya spel nu och jag vill inte  vara med, kan inte reglerna längre oavsett så jag samlar moln i magen stjärnor bakom ögonlocken
väntar på att slippa undan eller komma tillbaks och se dagarna som bara går
det är för sent för fall nu
en dag ska jag be dig om förlåtelse för att jag aldrig riktigt såg var vi var

det är onsdag och det regnar och är mulet. jag har värk i benen och jag undrar varför.
igår var det tjejkväll med karin och matilda och det blev vinglas och påskmarsipan och historior och prat om längtan saknad sorg och livet världen vädret.
idag har jag inte gjort någonting. ätit vindruvor läst böcker tittat på regnet och sällskapsresan.
fick mail av totte idag han skrev att han saknade mig och jag kom på att jag saknar honom också som fan. jag undrar när jag får träffa honom igen. det finns liksom inte så många andra som skulle göra en resa till horstaden värd.

jag längtar hem nu. sofie säger att staden har vaknat igen och jag ser allt framför mig som du sa öl innan lunch på hamnpaviljongen med solen i ögonen i ryggen och kullersten som blir varm och barfota promenader och kaffe i pappersmuggar vid hamnen och parkhäng och timmar av romantiserande av verkligheten
så blir allt så mycket bättre sen
så får jag lite mer prspektiv fast det inte finns några
så vet jag att jag vi klarar av allt
klarar av världen







(vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt)

1 april hade vi julbord med jekyll. det blev en fantastiskt tillställning.

sitter i jimmys skinnfåtölj och kan knappt röra mig förstår herregud inte hur jag ska klara av att gå upp så tidigt halva sommaren. det är självplågeri och det mina vänner vet jag om inte allt så jävligt mycket om. jag och linda har burit öl och läsk skrubbat mögliga kylskåp rökt femhundra cigaretter. jag tror vi blir ett bra team. joakim säger att jag är auktoritär. det är en bra vuxen sak. vet inte hur det stavas.

och jag gick frivilligt upp kl åtta i morse. följde med maria på frokust på bagel and jouice för att skaka av mig drömmarna jag vred mig i hela gryningen och jag undrar ibland om dom nånsin ska släppa taget om mig men jag ska sluta med det dom kommer iallafall tillbaka när jag glömt bort dom.