darling

                                             

allting är skräp wade men det får du inte säga högt för då försvinner tillochmed skräpet och vi har ingenting kvar
-douglas coupland


det är ingen bra dag idag. min lägenhet är en misär precis som resten fimpar tomma vinflaskor sönderpratade soffor och jag borde städa ur allting egentligen vädra, tömma undan, gömma bort men hursom orkar jag inte. jag tar ledigt från livet idag och egentligen är jag trött på att sova också vaknade med hjärtat i magen 06.42 gör gör ofta det precis på klockslaget och jag är inte säker men jag tror att det var då allting gick i sönder och det regnar ute och det räcker som förklaring just idag och som totte sa jag har glömt hur det känns att vakna. sirpa har levt jävel idag och ätit kanelbullar, chips från mattan och gurka. och skräp och hårstrån.

23.01
lyssnar på isola för old times sake och röker i mitt fönster och jag förstår ingenting av världen hur den fungerar eller ens jag och hur ensam kan man vara utan att det märks och hur man kan tända alla lampor i en lägenhet till och med advents ljusstaken under sängen och ändå är det så mörkt och man ser ingenting fast man försöker så inga konturer, former. man kan inte leva genom fotografier alltid, eller kan man det? jag vet inte. det känns som om jag säger det väldigt ofta nuförtiden. jag vet inte.
var vill du äta lunch? jag vet inte. 
ska mamma dö? nej. (jag vet inte)
hur mår du? bra. (jag vet inte)
det är som om jag inte kommer på någonting att säga och egentligen är det inte så konstigt man behöver inte alltid ha något att säga för ibland finns det liksom ingenting att säga. inga skratt eller gråt, inget vansinne.
 inga ord som förändrar världen.

                                  

jag längtar hem till helsingborg. gatorna är mjukare där.  grabbarna bor i kollektiv. I adore them