spår

jag vet för man kan täcka alla hål fylla med vinklar eller bomull vadsomhelst
dom finns där ändå och nya därefter
varför säger jag kan ingen säga men jag vaknar tidigare och tidigare nuförtiden
flämtar stafett med väggarna som krymper hur jag än gör
strävar åt och kväver

ändå har jag stigit upp från hundra marker på tusentals knän jag klarar mig
jag förstår bara inte varför himlen kvar ,hur dom kan hitta städerna utan kartor lugnet utan själ varför undrar jag kan
dom trassa fingrar, byta hav?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0