the end of an era

bara några veckor kvar av maj.
det har varit lite för mycket död och cancer kanyler och begravningar dessa åren för att jag egentligen ska ha orkat med med det har jag gjort. mest utan hjälp och man kan inte få något om man inte ber om det men det blir bäst så. det är livsfarligt att sänka garden inbilla mig inget annat folks. livet går vidare och jag också.  jag klarar mig alltid och förresten är jag helt övertygad om att det inte kan inträffa fler olyckor eller sjukdomar eller självmord det här året. så bite me.

billig öl och uteserveringar så what the fuck as we say in international lenguage, pass på kerstin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0