precious burden
rara det är bara det att jag visste inte hur och egentligen ville du aldrig ha mina snortrassliga sagor eller sönderslagna armar eller ens veta hur ont det gör ibland att aldrig få prata utan avbrott du kände aldrig mina kramper och någonstans litade jag på att du skulle dra mej tillbaka
sen föll jag
och nej! du lyssnade aldrig och jag påpekade aldrig det (jag är inte en sådan tjej) och aldrig ska jag förstå varför men det var liksom felfritt allting du gjorde inga fel så jag gjorde misstagen åt oss
någon måste liksom göra dom och
du ville aldrig ha mig jag vet det
jag kommer inte på tusen år förlåta dig för att du lät mig gå
Kommentarer
Trackback