darling

det är pisskallt ute. och inne. jag har tejpat igen ventilationstrummorna i taket med silvertejp men det hjälper fan inte. och så har jag inhandlat ett element som jag ställt mitt i restaurangen i hopp om att gästerna inte fryser röven av sig under middagen.
jag har huvudet fullt av måsten borden vill och vill inte och jag hårdnar nu jag vet ju det men jag kan inte göra något åt det bara liksom bida min tid flyta med och avskärma mig litegrann så inga marker blir söndertrampade, inga gator ihjälsprungna.
well
maria är här min saviour och idag förstår jag inte hur jag klarat mig utan henne så fucking länge. det är liksom henne eller sophie annars kan allt kvitta annars kan jag lika gärna prata med väggar och viska hemligheter i kudden.
eller gå rakt av på mitten i frustration.
ibland måste man få vara i fred, ibland ær man bara inte gjord för hundratioprocentig tvåsamhet eller femsamhet eller whatever.

jag försker bara andas utan att förstøras, förstøra någon på vägen

I missed the good part and I realized
I started looking and the bubble burst
I started looking for excuses

ett två tre jag är inte med längre?
jo självklart eftärsom jag har skurit av alla utvägar fyllt igen alla hål spärrat alla genvägar
fram och tillbaka mellan cigaretter och kaffekoppar
jag väger om mot men mot kanske mot brist på energi kommer fram till samma slutsatser gång på gång och jag är inte ens rädd længre
jag klarar mig alltid liksom
dig vet jag ingenting om

jag vägrar liksom gå længre än såhär