darling

jag saknar maria. vi hade en tid när vi var sambos i hennes lägenhet på nygatan 21 i total misär och odödlig vänskap. vi livnärde oss på boxvin tonfiskburkar och ofantliga mängder bacardi och cigaretter. sjukt bittra förbannade sårade whatever kalla det vad ni vill vi hade illafall gjort slut med hela världen eller iallafall staden. eller om det var tvärt om. jag tror vår största hobby dom dagarna veckorna månaderna (förutom införtärandet av billigt tyskt boxvin och bcardi vill säga) var att spy galla över allt mansfolk världen över. sånär manshatande feminister två flickor med blonda extensions respektive silikontuttar kan vara. typ "nu är det fan slut jag ska aldrig mer lita på en jävel" vs. "jag ska gå i celibat jag svär på att jag aldrig mer ska ligga med någon igen. åtminstone inte en kille"

vi satt invirade i filtar på balkonger hur många nätter som helst och pratade liv hjärtan människor
hur illa en infekterad stad kan göra människorna som bor i den.

mitt i misären hade vi galna helkvällar. ett par av mina roligaste (helsingborg hultsfred-guldåldern inte medräknad såklart 2003 was the shit).

 bacardi lemon och cola. jättegott. jätte hälsosamma mängder.