till m och alla andra
och hur allt inuti kan växa sig så stort att ingen annan får plats
hur jag kan stänga av världen, inte se hennes eller hans tårar som försöker bryta igenom, nå fram till
hur jag faktsiskt inte ens vill
kanske egentligen bara ett fåtal som förstår som inte frågar, inte drar, tvingar eller
kräver förklaringar, anledningar, bakgrunder
jag ser er, er omtänke kärlek som ligger bakom men ni kan inte lära gammla hundar sitta så varför skulle ni få mig?
ibland tar orden bara slut, som om vi redan förbrukat dom
vi har pratat om det här med tro i månader och år och som jag sa
en tro kan aldrig tvingas fram, det finns inga rätt eller fel
ingen bitterhet att mota bort av vilja
man tror på det man behöver tro på håller de händer man blir mjuk i
skriker och gråter i de öron som orkar lyssna på vad man egentligen vill säga
lägger sig i armar man kan somna i (försvinna)
håller i sin sarj om det är det enda man vet om
det enda som får en att veta hur man använder benen för att gå framåt
det finns fler kärlekar att tro på än den som förtärt oss
(har man väl chansat och förlorat är det slut, man har redan råkat ut för alla efter man vill vara med om)
Kommentarer
Trackback
