jag älskade dig först av alla

jag börjar nu
en dag skrek pappa åt mig någon sa aldrig mer
och jag tror det var jag
det var mina ord på väggarna din gråt i rummet bredvid
mina läppar som sa försök förstå och du som sa att du gjorde det
men nej
en timme senare mina händer som packade väskor vår mamma
som hämtade mig på lupinvägen mina skrik din sammanbitenhet
och tusen år senare saknar jag björkarna vi högg ner katterna i källaren
diskmaskinen och din filmhylla
sex år försent ångrade jag och saknade blod saknade min
bror och herregyd syskonskapet
en dag i december var mitt mökblåa flickrum med fläckar i taket
vitt med vilostolar inga spår efter mig men fortfarande
en bror vägg i vägg ibland
gråter jag efter dig om nätterna undrar över ditt liv
men oavsett
vi har samma intialer det var tänkt så
alltid en alltid samma alltid förlorade men ändå
jag vet inte men
tillsammans

du kommer väl ihåg?
en dag ska jag lära dig att fly precis som jag
hur man gör för att aldrig stå still inuti hur man bygger lutbroar, bygger luftslott
hittar genvägar
tuggar rädsla när käkarna går i kramp hur man fantiserar ihop en verklighet. en realitet
som för att överleva
då kan vi skratta ikapp igen

glöm inte jag älskade dig först av alla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0