darling

jag skulle kunna kräka och jag har gjort det också bara för att jag mådde
lite illa naturligtvis
då får man
kväljningar som fastnar i halsen och rivet i halsen efteråt och allt jag hatar allt jag inte står för hela jävla expoäcklet ett virrvarv av någonting som inte står för någonting av värde
det dårar du och du behöver inte säga någonting mer
du är ju man

och jag vet för man kan täcka alla hålen fylla med vinklar eller bomull vadsomhelst
dom finns där ändå och nya därefter
det finns inga kryphål i långa loppet inte en miljon gömmor att försvinna i
du vet det ändå är det jag som flämtar stafett med väggarna som krymper hur jag än gör
strävar åt och kväver

ändå har jag stigit upp från hundra marker på tusentals knän
jag förstår bara inte varför finns himlen kvar och horisonten där under
hur kan dom hitta städerna utan kartor, lugnet utan själ, varför undrar jag kan
dom trassla fingrar, byta hav
och inte jag?

och numera minns jag inte heller var allt började
det ligger en lättnad i att inte tro på någonting eller någon alls
(bara en och hon räcker nu)
tack för allting jag fick och inte fick varsågod för allt jag inte kunde ge dig som drev dig bort tack för att jag gav dig anledningen och ursäkten
tack för att jag gjorde dina misstag åt dig. igen.

(alla dessa tusen dagar det tog att komma hit
alla miljoner det tog att falla tillbaka)






så många spår och färger och ord och fläckar som
liksom vägrar försvinna
jag fortsätter skölja