darling

jag har varit hemma. hemma hos mamma pappa sofie och helsingborg. kväll ett av mina ynka två spenderades först på pappas och ylvas nybyggda altan med spagettisås och mjölk på plastdunk. sen satte jag mig på den gula bussen och åkte hem till mamma i eslöv. vi gick på grappa och pratade om livet över några öl så som bara vi kan. givetvis stänger allting klockan tolv mitt i veckan och vi traskade hemåt genom min gymnasiumstad och gick förbi gästgivaren där jag för många år sen påbörjade min barkarriär  och tappade min första öl. min gamla chef djurhus mfl satt och hängde efter strängning så jag och mamma tittade in, pratade gamla eslövsminnen. sen ringde mammas karl christer och dukade upp med kaffe och rödvin hemma i köket. det var en trevlig mammakväll.
dagen efter då jag egentligen skulle åkt tillbaka till min uteservering på karljohan tillbringades i helsingborg med min stad och bästa vän. solen lyste och vi åt kyckling med nypotatis på harrys uteservering, strosade i hamnen som jag älskar och hon älskar, åkte båt till helsingör och promenerade på trånga kullerstensgator med korsvirkes hus i mjuka färger och fantiserade om att bo där i en gränd en dag i ett litet radhus med låga trätak och trädgårdar och vitmålade träpinnsstolar på framsidan någon gång. om vi slår oss till ro någon gång, om vi någon gång kommer njuta av att liksom stå stilla. i kapp med solnedgången flöt vi tillbaka till vår stad och styrde mot hamnpaviljongen och tittade på vattnet lite till och pratade i munnen på varandra pratade väsentligheter i klara och halvfärdiga meningar eftersom vi jomen självklart kan avsluta varandras meningar utan att ens försöka eftersom vi känner varandra utantill och innantill, alltid gjort,det var den bästa mest fullbordade dagen jag haft på länge.
erik kom förbi innan han skulle klippa sina biljtter på tågen och visade sina nya tatueringar och sårskorpor i hårbottnen. vi åt mat med lillebror linus på tivolis uteservering och det finns nog ingen plats i världen förutom ängarna på hultsfred som rymmer så mycket minnen och cirkus och viktiga händelser under våra guldår som det, men väggarna är annorlunda och sofforna är utbytta och människorna mest och inte alls det samma egentligen förutom fasaden. men ändå. såna minnen som vi sjöng in i taken försvinner inte med matrial eller ens med åren.