höstlöv och mellanhavande

nu blir det soffhäng hos linda med fyra stulna köttbullar och ikväll är det dags för en annan catch-up med en annan gammal vän.
stockholm live
jag är i stockholm hos linda. igår var vi ute och snurrade, drack drinkar och dansade till djbattle på cefé opera och tänkte bara på oss själva. idag har jag gjort ett halvhjärtat försök till seriös shopping men orkar i vanlig ordning knappt på in i butiker, jag glider hellre förbi och gläds pt att slippa stå i kö. jag har ätit plankstek med min gamla kärlek lelle och diskuterat väder, förhållande, svensk ost och nya mål och drömmar. jag var sjutton år när vi var tillsammans och han kommer fortfarande ihåg hur det ser ut i min flickrum i billeberga och min katt katt mini. ganska konstigt att vi lyckats hålla en sån nära kontakt i nio år att vi faktiskt känner varandra och inte bara är bekanta. jag har köpt fyra kilo ost och vindruvor, ramlösa granatäpple och väntar på att linda ska komma hem så jag kan dela min bakfylla med någon.
gränsklubb och lovikavantar
imorgon åker jag till stockholm och sätter oslo på paus i sex dagar. längtar bort så vansinnigt mycket, ska bli jätteskönt. oslo känns som en liten såpbubbla ibland, brukar trivas alldeles förträffligt i röran men nu vill jag bara sticka hål på den och explodera ut över gatorna. det som gjort mig gladast denna veckan är mina nya lovikavantar, hur tragiskt är det? ett par jävla vantar. men nu, middag på Håndverkerstuen och ett par timmars jobb, sen bytar jag luft och riktnummer. ring mig inte, kommer inte svara i telefon iallafall.
det finns ingen plats som hemma
now i´ve got that feeling once again
måndag kväll och helgen var varit alltigenom lugn och fridfull. trivs bäst med mig själv och mina böcker just nu. första gången på väldigt länge jag inte vill springa tillbaka till oslo. jag vill bara fly litegrann. åka rundor och skaffa nya inputs. måste ha nya inputs. tänker på stockholm på söndag, på gammal vänskap och gammal kärlek, höstluft, badkar med lejonfötter, förhoppningar. tänker på london med tjejerna, hur befriande det är att vara kring människor som inte kräver någonting av dig, vill ha någonting i gengäld, förväntar sig saker. där du inte behöver ge någonting annat än dig själv för att räcka hela vägen ut. jag tänker på farfar och hur mycket jag saknar honom, på krusbärsbuskarna i pappas trädgård, på alla olika liv jag levt och genomlevt (överlevt). på hur djupt vattnet är, hur bottenlöst mitt bröst kan vara, hur högt luften står på morgonen i oslo och hur det doftar av bränt bröd och minnen jag inte får tag på. att pappa har köpt en lägenhet i puerto rico där man kan se havet och bergen från poolterassen, att jag skulle kunna åka dit om jag vill, en liten stund och bara vara jag. jag tänker på hur många gånger jag har börjat om från början, och om jag kan göra det igen.
sedan tänker jag inte så mycket mer.
now i´ve got that feeling once again
i can´t explain you would not understand
this is how i am
i have become comfortable numb
- pink floyd
sen natt, tidig morgon.
det var texas, danskebåt, julbord gammeldams-vinfylla på Majoren ikväll. jag har dragit ut på tiden, promenerat långsamt hem, tittat i skyltfönster och på kebabspyor längs fashionabla Bogstaveien en timme. är livrädd för att försova mig till bussen hem. jag gjorde det när maria (en av mina äldsta vänner som jag ser en gång varannat år nuförtiden, men vissa förblir vänner iallafall, på gott och ont, med till eller utan tid) skulle gifta sig. jag bodde i norrköping tillsammans med richard på olai kyrkogata med vår katt sirpa och jag hade bokat bussbiljett hem till detta livsavgörande ståhej för månader sen och försover mig naturligtvis. missar bussen, köper flygbiljett hem för tretusen kronor, får mamma eller pappa att hämta mig på flygplatsen, bytar om och sminkar mig i baksätet på bilen som körs olagligt fort till kyrkan och kommer pyttelite sent och får smyga in längt bak bland bänkarna. men jag hann och det var ändå värt det, naturligtvis. livsavgörande ståhej till all ära. för vem ska inte vara där om inte dom som byggt lego och samlat på rabattkuponger i varuhus när du var kid? iallafall någon. jag kanske inte är nutid realtid eller ens nära nuförtiden eftersom liv och städer kommer emellan med åren men jag är dåtid, barndom, träningsläger, jordgubbsmilkshake, tandställning och Pepino fylla i köpenhamn. all tid är viktig tid. därför blir jag rädd när den flyger iväg. smulas sönder mellan årstider, flyter i land på någon annans strand.
vad är ord? jag kan inte ge några löften eller ta beslut. hela världen vill jag se minst. och om jag inte skulle landa, får jag åtminstone flyga.
vad är ord? jag kan inte ge några löften eller ta beslut. hela världen vill jag se minst. och om jag inte skulle landa, får jag åtminstone flyga.
nostalgi och nordanvind
fick skrivstopp ett par veckor. det är snart vinter i oslo. eller höst, kall höst. blåser isigt kallt på kvällarna och nätterna men på dagarna står luften högt och himlen är klarblå. jag hoppas på en fin höst med mjukt mörker.
i måndags var jag lina danne och henke på green day på spectrum. det var mäktigt och går inte beskriva i ord. stort, obegripligt. tillbaka till tonårsrummet och hej vi äger hela världen.
imorgon åker jag hem till skåne. denna gången ska jag äta tacos och dricka rödtjut hemma hos mamma, åka på släktträff på danmarksbåten med pappas sida, äta tårta med farmor, färga håret samt titta på emmas nyfödda underverk. nästa vecka åker jag till stockholm för livspaus+ny input i fem dagar. och idag köpte jag och linda en tripp till london efter jul. jag är ganksa överens med livet i stort. lite tvivel, lite vardagsslentrian, lite längta långt bort känsla, men ganska kär i alla dagar iallafall.
man kan inte begära allt. kan man?
