take only what you need from it

för en skitdag. idag har jag ångest utifrån och in. eller åtminstone tror jag det, ångest är i vanliga fall inte mitt mellannamn. mitt huvud spränger, mitt bröst svajar i obalans och jag har hjärtklappning. solen har strålat och jag har legat under täcket hela dagen och grubblat. ett litet sms fick mig att fundera över om jag ens lever rätt liv i rätt stad. börja om från början i någon annan stans-känslan kanackar på dörren och rusar i mina vener.fan också. jag skrämmer skiten ur mig själv idag.

love strikes first




har egentligen inte haft för mig så himla mycket på senaste. jobbat, tränat, läst böcker, träffat mina hjärtan, dansat, druckit, sovit, träffat kim, tvättat kläder, druckit kaffe med hanna, tittat på lisa ekdahl,plockat löv. Överhuvudtaget varit ganska lugn, strosat raka vägen hem efter jobbet och hållt mig i skinnet de flesta dagarna. sen finns det ju alltid undantag som bekräftar regeln. Jag plinga hem green day biljetter idag. ganska nöjd med det mesta.

nu höjer vi ribban!

okej för att man (läs; mig) skickat pinsamma, desperata, puckade fylle-sms men det här tar priset. stort tack till min älskade vän lina för att hon hookar upp med så charmiga karlar ibland!

05.59:
"full på en tisdag, kåt som ett oväder, hamnat i säng, fantiserar om dejlig mus och slåss med en anaconda i sängen..."

ahahaha! oj all min forna smsångest släppte på studs.

why won´t you talk about it?

veckan har gått i hundranittio och varit fylld med massor av fina saker. sensommarvärme och promenader över broar och torg i tjeckien, badkarsbad och restauranger, dans med linda och camilla, ostkaka och kramar. men så står jag här ändå med en sten i bröstet, en klump i magen, en rädsla i hjärtat och vet inte åt vilket håll jag ska titta åt eller vad jag ska fokusera på. ibland vill jag bara riva sönder alltihop, smula sönder i små små bitar och kasta upp allting i luften. jag har legat i fosterställning i en skinnsoffa halva dagen på andra sidan staden och blivit klappad på och fem fingrar strykande över ansiktet. du vet väl vad det betyder?
jag skulle vilja sova undan all oro, all motvilja som krigar i mig hela tiden. slippa svara i telefon utan att någon blir besviken, slippa ringa upp, höra av sig, sitta fast vid. jag vet inte varför men ibland dunkar det så vilt i bröstet och jag sliter efter luft och räcker inte till åt två, kan inte låtsas vara mer eller närmare än jag är. och ibland blir jag arg, inte mycket men litegrann. eftersom jag trodde att du visste. eftersom du vet men ändå ska ta tag i min hand när jag nyss släppt taget, dra i mina armar när jag vänt ryggen till. hålla handen för min mun när jag redan tappat andan, som för att ändra på, skriva om så att det passar bättre, färglägga där det fattas, ruta ett, två, måla nummerr tre röd. när du vet att jag inte kan göra dig nöjd, eller till lags.


RSS 2.0