darling

som när ingenting duger, inte heller jag och jag darrar på rösten utan att veta varför snubblar över orden, dina krockar mot varandra och tvärnitar i mitt bröst och jag, jag gör ingenting eftersom jag inte vet någonting om dig längre och jag sköljer ner det eller röker upp det faller handlöst mot besvikelsen gång på gång men det känns egentligen inte det heller och det är väl det som skrämmer mig egentligen
denna bottenlöshet

 (och nej jag kan inte visa någon sorg heller för gör jag det blir din dubbelt så stor och hur ska vi då få plats med den?)