darling

jag sitter hemma hos min mamma och försöker slappna av men jag har hundra trådar att knyta upp eller hop, lika många tankar som flackar runt i huvudet, hundra känslor som fladdrar i bröstet. det blir alltid såhär när jag ska ut och resa och kan koppla bort världen verkligheten och allt fint och fult i den. att den kommer krypande då. att jag plötsligt börjar undra över saker händelser människor när jag tagit ett steg tillbaka från ruset och hoppat av karusellen. jag behöver ju inte det vet jag. vissa saker måste bara bort innan dom kommer för nära för något annat orkar jag inte med. inga fler ord nu tack, ingen mer tystnad, inga fler texter på telefoner som jag inte förstår någonting av och som jag ändå inte frågar dig någonting om.
 

imorgon åker jag hem och på måndag är vi på väg till en helt annan värld. jag har inte packat än och det är mitt i natten, jag har inte tvättat kläder, hämtat min ipod eller gjort någonting vettigt idag som jag hade planerat eftersom jag gick ut igår och sörplade lite låtsaslycka fast jag var så bakfull att jag var alldeles stum i huvud och kropp och inte tänkte dricka något. och jag satt och drack solo  men så var patrick där och då är det nästan redan kört, och sen kom hela världen och jag tänkte att jag inte hade nerver nog till att vara nykter mitt i all sörja så jag gick till baren med johanna och drack järn och sen stod jag utanför vid stängning ändå och sen satt jag i en taxi ändå och var inte ensam hem i sängen.och inte kom jag upp ur sängen idag eftersom jag hade ett par armar runt kroppen och det är lättare att gömma sig då och skjuta upp på saker. men det gör ingenting. jag tänker på hur fort tiden går, att vi inte längre bara ska tjata hål i huvudet på människor runt om kring oss att vi ska till värmen utan att det bara är ett par dagar kvar till vi åker nu.

(att det var två månader och tio dagar sen du dog och lämnade oss ensamma kvar och att jag kommer kunna se din gravsten från mammas vardagsrumsfönster, att jag kommer glömma bort att du inte finns och börja skriva ett sms om filmer och öl på gästgivaren som aldrig kommer bli levererat eftersom din telefon är avstängd och jag inte kommer skriva klart det eftersom jag kommer komma på att du är borta)

jag längtar efter en overklighet, en konstpaus, ett mellanrum, nya människor och en miljard sandkorn att sätta fötterna i. bort från stan innan jag vecklar in mig i saker jag inte vill fastna i.
nu ska jag packa ett pass, solglasögon, jeansshorts, bikini och femton böcker sen ska jag lägga mig i min säng med fläckiga snuskiga lakan och kuddar som luktar från i natt och femtio andra gånger minst och sen ska jag vakna, åka hem och mysa med mamma och pappa, farmor och sofie och ladda på kärleksbatterierna nu eftersom jag har gått på reservs sen i julas och tänka på vilken fantastisk månad jag ska ha med mina flickor på fillippinerna.
och till ett annat vänskapsband, jag har försökt ringa dig för jag ville säga hejdå trots alla konstigheter och all jävla bullshit och det gick fram signaler och du svarade inte och jag skickade ett sms och du svarade inte senare såg jag på facebook att du är på teneriffa och jag tänker att om jag inte ens vet om att du är hundratalsmil härifrån så kanske det inte gör så mycket att det inte blir några hejdå iallafall.


(är du kvar?
där du var
jag har slutat gå förbi
det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli)