vem vill du spela när du lagt alla kort?
jag sitter hemma hos min mamma och försöker slappna av men jag har hundra trådar att knyta upp eller hop, lika många tankar som flackar runt i huvudet, hundra känslor som fladdrar i bröstet. det blir alltid såhär när jag ska ut och resa och kan koppla bort världen verkligheten och allt fint och fult i den. att den kommer krypande då. att jag plötsligt börjar undra över saker händelser människor när jag tagit ett steg tillbaka från ruset och hoppat av karusellen. jag behöver ju inte det vet jag. vissa saker måste bara bort innan dom kommer för nära för något annat orkar jag inte med. inga fler ord nu tack, ingen mer tystnad, inga fler texter på telefoner som jag inte förstår någonting av och som jag ändå inte frågar dig någonting om.
Kommentarer
Trackback
