darling

det är bara det att ibland kryper taket lägre och väggarna rasar samman och sönder (också jag)
fortfarande
är det äckligt trasigt felknullat alltihop och fortfarande vet jag inte vad jag ska säga eller göra åt vilket håll jag ska vända mig eller hur jag ska tala som om jag inte kommer ihåg hur man gör
ens hur man gråter glömmer jag emellanåt

det är vinden bara, blåsten mellan fönsterglasen asfalten som sjunker och jag som trampar och trampar
sjunker oavsett
vet inte längre hur jag ska göra med benen för att få dom att gå vet inte längre hur jag ska fråga för att få svar hur man öppnar munnen vet jag väl men tugga och svälja glömmer jag helt plötsligt alldeles bort och dom skriker på mig men förstår ingenting

jag ska sluta ställa frågor jag inte vill ha svar på längre för det säjer ju sig själv att ju mer man frågar desto mer får man veta eller mindre och jag vill ju bara ut

snälla säj ingenting mer berätta ingenting mer jag vill inte veta

jomen för någonstans på vägen tappade du bort mig





nånstans slutade jag duga

my heart don't beat like before
it's never been this slow
no, my blood don't flow anymore
and you couldn't care less, could you?

cardigans is the shit. och kaffe. jag och maria har köpt en kaffekokare äntligen (99kr på ÖB, fungerar utmärkt tacksåmycket) så nu varvas vinet med ohälsosamma mängder kaffe på balkongen och sirpa förstör allting av porslin, men mest tycker han om att äta torkade rosor och kräkas upp dom igen.

well.
ikväll blir det mat på akroplois & så det ska bli trevligt
och imorgon
haha imorgon baby!

torsdag var standard-torsdag (kopiösa mängder sprit och minst 90% av sällskapet får snedfyllor, typ) som totti säger. denna lite seriösare än annars faktiskt. avskedsmiddag för ida & mikis. ida åker till australien den subban och jag kommer sakna henne som fan jag fick typ panik i morse och tog en taxi till kneipen en timme innan hon skulle åka med mcdonalds och vi satt på balkongen och drack fyra liter kaffe och rökte cigaretter och pissa lite på världen såsom vi brukar göra och det var jobbigt som fan att säga hejdå och ha det så bra och ta hand om dig (och lev livet baby så kommer jag efter snart..) mikis ska ju bara till norge men ändå fröken sunshine.

hursomhelst middag på carljohan. so far so good och allt lugnt och ganska städat. såhär såg det ut:
(jag tror folk blev för fulla för att fotografera resten av kvällen jag vet inte)



sen spårade det ut litegrann. totte blev rånad på max av två killar med en hund och blev skitsur (förståeligt) sen blev han skitsur på ottens glasväggar och blev utkastad (inte så förståeligt)
jag vet inte jag och maria ringde och gjorde en anmälan. dagen efter lät det såhär på radion ungefär:
- en tjugoårig man blev igår rånad utanför Max av två män beväpnade med en pittbullterrier
(egentligen vet varken jag eller maria eller totte vad det var för hund, kan ha varit en labrador likaväl, ingen vet)

sen blev det efterfest och grejer och åtta människor i min och marias säng och kebabrester överallt.
roligaste torsdagen på mycket länge, faktiskt. i needed it det ska gudarna veta.

tro inte att jag inte sett igenom dina lögner för länge sedan
tro inte att jag tror dig bara för att jag säger att jag gör det
tro inte mig bara för att jag ler



(det är liksom bara det att jag orkar inte och hursomhelst är det så mycket enklare att låtsas)

vi ändrar inte på något nu
vi låter det vara såhär.