vi blondiner är så lättroade

Caroline

JA JAG MÅSTE HEM Å SVIDA OM OCH SÄTTA PÅ MIG ANSIKTET

oj va stort det blev haha

18:56Lina

haha

DET SER SÅ ROLIGT UT

19:27Caroline

JA. OCH HYSTERISKT. SPECIELLT MED UTROPSTECKEN!!!!


...

bah! för ett mörker vi lever i. gjort en snabbvisit på jobbet men kändes ytterst överflödig så nu sitter jag hemma i soffan och läser whisky istället samt kokar soppa på en buljongtärning och en morot.
igår var det allas vår dansdrottning sannas bursdag och vi firade hemma hos hasse och june med god mat, goda viner, singstar och skratt. vi som aldrig kan gå hem åkte vidare till klingenberg och i morse vaknade jag med ett bultande huvud och tokångest. nä ska läsa färdigt och trycka i mig min soppa och sen åka hem till kim och få lite omsorg av hans soffa

måndagsmelakoni




jag saknar solen dagsljus d vitamin. det blir mörkt så fort nu.
jag ska spendera kvällen helt ensam i min soffa med  underbar och älskad av alla i dvd:n, kamomillte och ostsmörgåsar sen ska jag sova, vakna, jobba dagvakt sen vi¨dare hem till hasse för födelsedagsmiddag för sanna. det blir fantastiskt. igår var det bio sen öl dans knäckebröd i sängen och idag tidigvakt plus whiskysmakning. spelade melankoniska nostalgiska heartbreaking crap-låtar på jobbet hela dagen och lät mitt hjärta delas i tiotusentals delar.
livet har sina goda stunder? men ändå.

(det är bara du som får dra fem fingrar över mitt ansikte och ändå inte komma för nära, kom närmre och kryp in och jag vet alla punkter på din kropp man kan känna pulsen skulle känna igen ljudet av dina hjärtslag bland hundra men några meningar kan jag inte bryta)

när det skymmer över stan

går var vi på winnerbäck på spectrum. jag och maria var och åt lite innan och drack öl på queens och pratade om nutiden dåtiden framtiden. om vad som är viktigt och mindre viktigt. 

idag föll första snön. jag har varit avtrubbad och haft bomull i hjärnan som en konsekvens av all dricka igår men det har varit ganska skönt, bakfyllan är en riktig saviour när det är för mycket trafik i hjärtat bröstet tankarna. den liksom hindrar mig från av svämma över av alla tvetydiga känslor jag inte vill ha någonting att göra med.
det var varit en alltigenom grå och trasslig dag och jag vet i vanlig ordning varken ut eller in eller jo, att jag fryser om fötterna att jag lider av sömnproblem att jag har legat på knä och skrubbat rent vårt äckliga kylskåp att linda flyttar om ett par veckor och patrik flyttar in att jag inte trivs längre att jag åker till fillipinerna i mars att jag sprang rakt in i någonting gammalt och numera främmande i en toalettkö att jag fick hjärtklappning och plötsligt kom ihåg allt ont vi gjorde varandra men att lasse blev fint iallafall och kom ihåg mig då, att jag åker tillbaka till stockholm den 5e att jag aldrig verkar landa och att jag inte ska dricka en droppe förrän sannas födelsedag. jag ska se katastroffilmen 2012 på söndag och kommer säkert drabbas av än mer livsångest efter den och jo just den, Thon du kan dra dig i röven.

vindimmor & ett borttappat förstånd.



här vill jag vara nu. sitta och titta på poolen och havet från pappas balkong och inte bry mig om någonting eller någon. speciellt inte mitt värkande dagen-efter-huvud. gårdagen slutade inte så smart heller ska sägas. i tillägg är vi nu en stol fattigare på holbergsgate. men! på torsdag är det winnerbäck och det är ju väldigt höstmysigt. jag ska stänga av mobiltelefonen och göra mig onåbar. det finns ingenting bättre ibland. ring som galningar jag kommer inte svara ändå! hahaha! fuckers.

save me san francisco



jag fruktar att en liten höstdepression kommer krypandes. jag har försökt jaga bort den med adventsljusstakar, ny ursöt mini laptop och fina raggsockor men jag vet inte jag. det är väldigt slitsamt att vara så vilse som jag är, mer eller mindre alltid varit. min vän linda skulle hellre åka skidor i hundra dagar. jag undrar när den ger med sig, denna känslan av att ständigt längta bort, till något nytt, något gammalt, bara det är annorlunda. jag inser själv att det blir en omöjlighet att njuta av nuet när man fungerar som jag gör. just nu skulle jag vilja sitta i en kajak under broarna i prag och ha solen i ögonen och friheten i ryggen. slänga mobiltelefonen i vattnet och sluta längta efter omöjligheter och sagor, sluta drömma om alla speciella människor som jag saknar och som saknar mig tillbaka.
jag är ganska osams med mig själv idag. jag kommer inte överens om någonting, inte ens om hur jag mår. det är grått och riktigt iskallt ute, sån kyla som kryper in under skinnet oavsett dunjackor och stickade tröjor. det är onsdag och jag har inflammation i höftleden och äter voltaren. jag trotsar min sjukskrivning eftersom jag inte har råd med det och haltar upp och ner för trapporna. idag ska jag inte göra någonting, och inte dricka någonting. jo jag ska koka te och åka hem till kim och gömma mig under täcket samt se på film. funderar på att smita lite tidigare från jobbet och köpa en ny dunjacka. och ja, jag inser att jag blivit matrealist över en natt och försöker köpa mig lycka. väldigt sunt, och ekonomiskt.

RSS 2.0