darling

I don´t need to be with people who don´t care about me
and happy people never fantasize
- broder daniel

det är söndag och jag har ätit en knäckemacka som fick tryckas ner i halsen. vissa saker måste sovas undan för att överlevas och hurdå överleva? jag vet inte längre och det finns ingenting att berätta.

(lillebror  whiskeyflaskor i diskhon att städa undan. 13 år träningsnarkos.16 år och utelåst i februari och du är inte välkommen i mitt hus längre. utslängd med hundra sanningar som inte får pratas om. lillebror med tabletter under kudden, aluminumfolie i papperskorgen, pupiller som tefat. magaluf/palmanova. hotellparkering och det var redan morgon för solen sken det minns jag men ändå sönderskuren och jag har väl aldrig varit fulare, skärsår i ljumskarna, linnet i trasor (och hela världen i trasor på några sekunder) kusinniklas död över ett skrivsbord med stickhål i armvecken. cancerknutor som bara äter och äter.)

svårt att förklara när orden inte är begripliga, språken går sönder hur man än. när man faller är man ensam ändå, alltid ensam. och hursomhelst läker tiden alla sår dom säger så och imorgon känns det bättre efter mörker kommer ljus och alla andra hundra lögner man matas med. det är min skit

                                       
                                                                           det räcker nu
satt uppe till halv fyra i natt, förmådde inte att gå och lägga mig. livrädd för att somna. jag ska inte gråta mer nu. jag ska döda magontet, allt som gör ont måste bort nu. enough is enough.


men vi sitter för nära för varandra i det här livet, vi har alltid platserna bredvid varann, nästan på, nästan i varandra, jag måste få försöka lossna, bli egnare

                                             

allting är skräp wade men det får du inte säga högt för då försvinner tillochmed skräpet och vi har ingenting kvar
-douglas coupland


det är ingen bra dag idag. min lägenhet är en misär precis som resten fimpar tomma vinflaskor sönderpratade soffor och jag borde städa ur allting egentligen vädra, tömma undan, gömma bort men hursom orkar jag inte. jag tar ledigt från livet idag och egentligen är jag trött på att sova också vaknade med hjärtat i magen 06.42 gör gör ofta det precis på klockslaget och jag är inte säker men jag tror att det var då allting gick i sönder och det regnar ute och det räcker som förklaring just idag och som totte sa jag har glömt hur det känns att vakna. sirpa har levt jävel idag och ätit kanelbullar, chips från mattan och gurka. och skräp och hårstrån.

23.01
lyssnar på isola för old times sake och röker i mitt fönster och jag förstår ingenting av världen hur den fungerar eller ens jag och hur ensam kan man vara utan att det märks och hur man kan tända alla lampor i en lägenhet till och med advents ljusstaken under sängen och ändå är det så mörkt och man ser ingenting fast man försöker så inga konturer, former. man kan inte leva genom fotografier alltid, eller kan man det? jag vet inte. det känns som om jag säger det väldigt ofta nuförtiden. jag vet inte.
var vill du äta lunch? jag vet inte. 
ska mamma dö? nej. (jag vet inte)
hur mår du? bra. (jag vet inte)
det är som om jag inte kommer på någonting att säga och egentligen är det inte så konstigt man behöver inte alltid ha något att säga för ibland finns det liksom ingenting att säga. inga skratt eller gråt, inget vansinne.
 inga ord som förändrar världen.

                                  

jag längtar hem till helsingborg. gatorna är mjukare där.  grabbarna bor i kollektiv. I adore them

bara några veckor kvar av maj.
det har varit lite för mycket död och cancer kanyler och begravningar dessa åren för att jag egentligen ska ha orkat med med det har jag gjort. mest utan hjälp och man kan inte få något om man inte ber om det men det blir bäst så. det är livsfarligt att sänka garden inbilla mig inget annat folks. livet går vidare och jag också.  jag klarar mig alltid och förresten är jag helt övertygad om att det inte kan inträffa fler olyckor eller sjukdomar eller självmord det här året. så bite me.

billig öl och uteserveringar så what the fuck as we say in international lenguage, pass på kerstin!

ida: jag är inte sur, det gör bara så jävla ont att le.

vi jobbade ass igår. jag hatar valborg. jag hatar det mesta idag. hela min kropp värker och jag är negativ och osocial. jag och maria ska ta med oss vin hem ikväll. fest eller no fest jag måste ha sprit i min kropp. nothing else matters. jag behöver inte låtsas må så jävla bra hela tiden. det är bara lättast så.  jag skiter i det..

nedan skräpig efter-jobbet-krök med borga, albin, & snabbmakaroner. så himla nödvändigt.
                            

affektinkontinens;
oförmåga att kontrollera affekters (känslors) uttryck; kan visa sig som blödighet, irritabilitet eller vredesutbrott.

jag har problem med kroppen och benen framförallt de går inte alls samma väg som jag numera och kanske spelar det ingen roll för vart ska man gå egentligen vet jag inte alls framåt eller bakåt i sidled varsomhelst är rastlös som fan på nätterna skrubbar kylskåp tvättar ren tvätt omochomigen som om det för i helvete spelar någon roll.

hursomhelst trevlig förfest i lägenheten. aivy är fabolous och min granne hatar mig mer än vanligt hon satte upp en lapp på min dörr men det var inte mitt fel den här gången det var jimmys. sanna decka kvart över tio och spydde i en hink och lollo blev kräkfull på tre cider och spydde i en annan hink.

vill helst egentligen mest av allt ligga barfota på en gräsmatta med sailor öl för den är snyggast lyssna på håkan räkna fåglar bli full och lycklig få fräknar av solen och planera viktiga sommarsaker. jag ska stänga ute hela världen ikväll jag ska gå i ide tills jag vinner en miljon jag ska dricka billigt vittvin tills jag spyr. vill inte ha fler purfärska hurtiga råd om ljusa sidan och det löser sig nog ska du se det är bara ljug.
jag får min nya kaffekokare idag den är röd som en ros och oavsett sa en vän till mig att jag har visioner och är söt som socker. jag blev varm i kroppen och köpte polkagrisar på rimi.

jag är dålig på sjuhundra saker också. jag har ingen karaktär what so ever när det gäller sprit relationer skor disk och mobiltelefoner.

we crossed the line. who pushed who over?
jag har tiotusen konstiga nojor men mest hatar jag versaler
jag har tiotusen drömmar om att bo i en solnedgång äta nudlar med främlingar bo i en korridor vinna en miljon vandra på månen göra slut bli självförsörjande åka till sydamerika med ida surfa i australien sluta leva på knäckebröd kyssa främlingar leva charterliv och bo på en bardisk eller i en ryggsäck bearbeta övergrepp dra härifrån slippa ta ansvar gå barfota röka på krogen bli ensamvarg i grekisk hamn alla möjliga jävla drömmar och så står du där. jag bygger mina barriärer.
längtan: starkt inre behov av något som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan

so long baby vi ses under parasollerna under molnen och taken.ska aldrig mer jag lovar det en annan gång men just nu orkar jag inte riktigt och inte du heller så jag undrar varför vi egentligen tvättar varandras kläder när jag bara gör ont ändå gör ont som fan hela tiden och drömmer om främlingar och andra platser tillochmed lägenheter. jag exploderar tio gånger om dagen och du är bara nöjd och jag förstår inte hur. är det här allt det blir? man kan inte bara vara nöjd hela tiden det är det farligaste som finns inbilla mig ingenting annat för visionerna då livet på andra sidan, nya gator himlar tusen andra ställen att leva på men famla för fan i mörker och tro att hela världen ryms inom fyra väggar ¨jag är inte med längre.konstigt man måste kräka i toastolar ibland. man kan inte leva livet genom någon annan hur många gånger måste jag säga det innan jag skrämmer livet ur dig?

jag jobbat nästan 75 timmar på en vecka nu och jag längtar efter att sova en hel natt men jag vågar inte jag serverar hellre storastark och fornarina och skogschampinioner. har druckit beskt kaffe till frukost det räcker och tvättat mina hailey dom är snyggast kanske och öppnat på wow och nu ska jag till cromwell.

jag har egentligen aldrig haft bättre kondition än nu jag springer livet ur mig och igår svimmade jag i duschen så nu har jag två bulor istället för en jag fattade liksom inte vad som hände men dom säger att jag måste börja sova på nätterna få en normal dygnsrytm haha försök med det jag har kört över mig själv med en bulldozer i år nu så hur skulle ni kunna ?
ibland ger jag upp marken för att leva en minut i symbios sen tar verkligheten vid kastar upp över mitt ansikte och efteråt gråter jag i vasken och det är fan så jävla dumt alltihop egentligen det är lyrik och paranoia men jag ler inte för er era jävlar

02.05 jag borde gått och lagt mig länge sedan åtminstone tagit upp tvätten istället radiohead och cigaretter. rebenshoppen och vi var 18 år och bodde i min lägenhet och ägde hela världen. jag saknar henne. fy fan vad jag saknar henne.

                                            



jag borde koncentrera mig på saker som gör ont på riktigt istället och du också

och hur ska jag klara mig nu hade du tänkt utan att komma tillbaks hur ska jag överhuvudtaget komma tillbaks och vartdå tillbaks
vad menar du med att hålla i mig, när du vet

everyone i know goes away in the end
you could have it all, my empire of dirt
i will let you down i will make you hurt
- nine inch nails









(veritas är latin och betyder sanning)

jag vet för man kan täcka alla hål fylla med vinklar eller bomull vadsomhelst
dom finns där ändå och nya därefter
varför säger jag kan ingen säga men jag vaknar tidigare och tidigare nuförtiden
flämtar stafett med väggarna som krymper hur jag än gör
strävar åt och kväver

ändå har jag stigit upp från hundra marker på tusentals knän jag klarar mig
jag förstår bara inte varför himlen kvar ,hur dom kan hitta städerna utan kartor lugnet utan själ varför undrar jag kan
dom trassa fingrar, byta hav?

(ingen av er hjälper mig egentligen att somna)
och numera minns jag inte heller var allt började, alla dessa tusen dagar det tog att komma hit
alla miljoner det tog att falla tillbaka
var finns du mellan kramperna
vem knyter dina band, rakar din kind?

vissa ord, samtal kommer in under huden, etsar sig fast
lämnar så många spår och färger och ord och fläckar
liksom vägrar försvinna
jag fortsätter skölja, för min skull (min skuld)




I swear to you it wont be long until I think that thought again

veckan är snart slut och det är jävligt skönt för jag är så förbannat trött i kroppen och jag borde varva ner men det är svårt när man inte har tiden på sin sida förstår du jävligt svårt när man vaknar utan dagar och veckor med blodsmak i gommen
men jag ska lära mig att reagera korrekt sova korrekt som om det skulle hjälpa göra mindre ont och jag ska göra ett försök om du lämnar mig ifred någon jävla gång för det är jävligt frustrerande att inte alltid kunna skilja på nutid och dåtid på kuk och kuk och skrik och skrapsår på knäna
och en sak ska jag säga dig jag har aldrig aldrig bett dig lyssna för jag har aldrig pratat igen och jag försöker jävligt hårt för att inte säga för mycket, säga ifrån skylla ifrån för det gör ont att tänka på för dig haha du är så jävla dum du vet ingenting om att ha ont förstår du och det ska jag berätta för dig om du hade lyssnat den enda gången men det gjorde du inte jag skulle berättat allt förstår du om avslagna flaskhalsar i ljumsken

jag tuggar mig i kinden och slår dig i ansiktet när du frågar vad fan det är för fel på mig egentligen för en gång har jag berättat och jag säger ingenting mer nu för det är jävligt frustrerande att inte kunna skilja på närhet och övergrepp och jag har tänkt det tusen gånger att man borde gå ut samma väg man kom in men hittar inte

som dom säger tiga är guld och jag har gjort det jag har tigit alla sanningar jag någonsin haft jag har slängt dom i papperskorgar pudrat rosa skrattat och lett så in i helvete fast jag borde kräkt ur mig dom för flera år sen för tre sen, kanske hade det blivit bra då kanske hade jag inte valt alla lögner alla trehundra fel i minuten inte svikit, vårdat logiken och nupå morgnarna fortfarandefår jag psykryck och spyr i handfat fast jag inte borde. jag är fortfarande arton år ibland eller nitton sitter fortfarande på ett plan till mallorca med drömmar i knät ligger fortfarande blodig på parkeringar och det värsta av allt är att jag får skylla mig själv. för det mesta är jag inte en dag över 20 heller inte slutat gymnasiet ens tar fortfarande tåget till cruel town äter vaniljte till middag knullar livet bredvid jukeboxar pratar sönder saker lever sönder saker är bisarr paranoid bitter som ett helvete och cynisk framför allt men på ett annat sätt än nu med fler undertoner sommarsolar cigaretter fortfarande med något slags hopp någonstans

jag har inga känslor kvar för man kan förlora allt tusen gånger ooch man kan låtsas sig til,l som du, sa nya gator men dom är inte detsamma det finns ingen kullersten här bara asfalt och spårvagnsspår att vricka fötter i 20000 kronors ikea lån på soffor man inte vill sitta i längre eller jag låtsaspluggar på kvällarna så att jag får sova i fred vill inte ha en hand på kroppen längre bara såna jag inte känner jag vill massor med saker men lika många står i vägen och jag beter mig som ett svin numera som för att värja mig och ingen säger någonting ingen kommenterar utom en som egentligen inte behöver längre men jag kräks i hennes öra flera år försent berättar om komplikationer sönderskrurna ljumskar allt äckligt som finns och du är minst lika trasig som jag och kanske är det därför jag inte kan låta bli. jag har alla våra drömmar kvar i kollegieblock det är en miljon papper skit kan du berätta hur man gör nu ?

men om man kan ändra på saker göra större eller mindre mittemellan som om ingenting får plats i mig längre jag känner ju hur jag är på väg att spricka hur jag skulle vilja döda allting utan att behöva göra någonting hur det skulle kunna rinna ur mig sött som socker liksom bara smyga iväg du skulle inte märka något

jag ljuger ju så bra baby snabbare än fan jag vet precis hur man gör för att hålla masken slippa undan och egentligen är det nästan äckligt. du vet att jag inte är hemma när du är det längre hur jag vrider mig som ormar så fort du

det finns mer skam än du anar och jag har hatat dig så många gånger för din naivitet hur liksom ingenting är relevant för dig hur skyddad du är och har varit hur olika våra världar är kommer alltid att vara och varför du tvingar samman dom förstår jag inte när de se uppenbart stretar emot, håller fast vid sitt

jag ska bara ta en dag i taget så ordnar det sig ska du se gumman och du kommer ju hem snart och bill vill gärna träffa dig, om du vill förstås

och ja absolut en dag i taget och det är samma sak som alltid och det spelar egentligen ingen roll om man kräker upp sina inälvor eller pratar sönder saker som man inte får prata om för det är för fult och jag undrar också själv ibland hur jag trampar vatten när alla andra går vidare förbi och det är skrattretande men jag vet fortfarande inte hur jag ska använda benen



But let go of my hand and it will slip out in the sand if you don´t give me the chance to break down the walls of attitude, I ask nothing of you not even your gratitude