darling

irish coffee hemma hos mamma och familjemiddag nr 2 idag. jag känner mig rätt nöjd med mat i en vecka nu.
halva min semester har gått nu och snart samlas vi hemma på köksgolvet på hässelbergsgata 3c och bytar julerfaranheter mellan cigaretter och vinboxar (om jag känner mina brudar rätt). sen ska vi möblera om, jag flyttar in i marias gamla rum och får plats med mer än min enorma säng (som jag avgudar om någon har missat det) och lina och hennes kläder får ett alldeles eget rum. saknar dig lilla loppa, kan man säga gratulerar till en rättegång som aldrig ens borde haft anledning att äga rum så gör jag det hundra gånger nu. ovanstående bilder är vi i full prakt på halloween i lysekil. undertill ser ni min fantastiska chef hans på samma tillställning i sin lederhosen-dräkt. ahahaha!

det är alldeles gråvitt ute men det är bara frost alltihop, ingen snö som knarrar under fötterna. sitter ute hos pappa i billeberga och väntar på att farmor och farfar ska komma hit och äta middag med oss.  dom har äntligen fått färdtjänst och tycker det är helt suveränt, bättre än limosine faktiskt.
igår var det juldagen/ bästa galnaste utedagen på hela året och vi hade ganska stora planer på att delta i festligheterna men det tog ett abrupt slut klockan 23.00 när vi får hoppa av båpten i helsingborg hamn och hem till sofie och ta hand om, passa på, tycka synd om, vända på sidan och skratta lite åt en ganska bränd linus persson. så kan det gå hej och hå. så idag är jag inte ett dugg jävla bakfull eftersom jag hann göra av med exakt 48 kronor igår.
nu ska jag dricka vinglögg

jag har blåsor under fötterna. sprang i stan i sju timmar igår och irrade rundor bland julstressade människor med en plan om att köpa julklappar. det gjorde jag också för tusenlappar, men bara till mig själv. var efterdet alldeles för trött för att sätta mig på hundratimmarståget till eslöv och stannade hos sofie i stan och åt pizza och pratade i mun på varandra ett par timmar till sen åkte ja och fickade på bagatell md robban rockstar och allt var precis som vanligt, såklart. såsom det är med männikor man en gång känt och alltså känner föralltid. vi blev lite nostalgiska som vanligt och pratade om våra guldår i staden med kullersten och havet som förkläde, om livbojar och Tivoli, röda plastsoffor och väggarna i en vinylbar som förlänge sedan ändrat skepnad men som vi en gång sjöng in minnen i. det är någonsorts lättnad och veta, få höra att den tiden var den bästa för dom också och inte bara för oss själva. sen hoppade vi på fel buss mot Humlegården.
ikväll ska jag inte göra ett jävla dugg. jo bada badkar och läsa klart min bok, äta äggmackor i soffan och titta på hjärndöd såpor. slå in julklappar. sakna en människa i stenugnsund.

jag vet egentligen inte när jag sist låg i soffan och läste böcker och tittade på tv utan att ha en tid att passa, någonstans att vara, någon att träffa. så jävla skönt. i ungefär tolv timmar till innan jag blir rastlös, får damp, tycker allt är tråkigt och måste in till staden och snurra rundor bland cafeér restauranger människor butiker kullerstensgator, hamnar.
hemma i oslo har jag bara lust att sitta inne några få gånger. oftast när jag är slutkörd och bakfull och bara vill ligga under i täcket och titta på nerladdade säsonger av parlamentet eller family guy med en vattenflaska samt två armar inom räckhåll.
det är så vi gör det liksom.
johan kommer dessutom från oslo hem till helsingborg i dagarna och vi ska ha shotrace på cardinal har vi bestämt.
men nu, väntar soffan, godisskålar och filmmaraton med mammi och christer.

det är ganska grått ute men stormen från igår har gett med sig iallafall.
det är söndag och hade jag varit hemma i oslo och ledig vet jag precis vad jag hade gjort. förmodligen druckit öl på fat någonstans vid klingenberg men nu är jag i eslöv och något sådant som söndagspubar finns inte här. det gör inte så mycket det heller, jag ska fika med emma om en timme och få en uppdatering på hennes liv och sen ska jag inte göra så mycket mer. titta på tv, hjälpa mamma med maten, sakna, längta, se fram emot.
gräva lite inåt.

äntligen hemma i mammas lägenhet i blåsiga skåne mitt hjärta hoppade över två slag när bussen rullade in i helsingborg med alla färger ljus minnen och kullerstensgator jag längtat efter.
jag har suttit sju timmar i en fullproppad buss utan att kunna röra på mina ben eller andas och utan min iPod eftersom den ligger kvar i henkes jackficka. jag var rätt förbannad på mitt eget eviga slarveri. jag glömde alla linnen och tshirtar hemma men fick med mig tretton scarfar för det får jag ju nog användning för.

det har hänt så mycket de senaste veckorna har inte riktigt kunnat förhålla mig till det eller reda ut det men det spelar ingen roll kontentan är att jag har det bra det har varit dans och alkohol som brukligt på oslos gator med alla mina fina vänner på alla våra fina krogar. det var liksom min kompensation för att jag slarvat bort månader och min hjärna på dumheter och fantasier.
jag har gjort mycket jag har fått ifrån lämnat och kommit tillbaka till något, någon mycket bättre. egentligen har jag alltid vetat ibland krävs det inte mer än att öppna sina ögon, släppa sarjen. och vissa människor är fina godhjärtade förlåtande nog att stå där ett halvår i efterhand med öppna armar säga välkommen hem
att man liksom bara får krypa in och ihop igen.



nu ska jag slappa i eslöv med mamma och christer och dricka rödvin
imorgon ska jag ringa min sofie sen börjar två veckors galenskap
så som bara vi kan