darling

åh
det är tretiofem grader varmt ute och det finns fläderglass på bryggan, en hamn att sitta vid med vänner, göra upp planer för hösten men mest prata om hur fantastiskt roligt vi har tillsammans, liksom lika roligt på jobbet som utanför
eftersom vi liksom kan
ska ner på bryggan och dricka rosévin med stekarmartin och johan och vänta på att resten sluter upp i solnedgången
åh jag är så pepp på livet och den 12e får jag ett kärt besök
som vanligt bara sophie som saknas
du vet det finns kullersten här också
det är bara lite annorlunda





before you jump
tell me what you find
when you read my mind
can you read my mind?
oh well i don´t mind if you don´t mind

jag har otroligt tråkigt. det finns ingen annan plats i världen det kan regna så monotont i så många timmar som i oslo än london, möjligtvis tropikerna. åkte hem till linda vid lunchtid och blev bjuden på brakfrokust och southpark.
annars är det mest ångest och bara för att vädret är tråkigt blir hela jävla världen och alla i den det också.
men
nu duggar det bara och snart slutar det nog helt och mina vänners rastlöshet börjar vakna. det finns alternativ sådana här dagar också. typ taco och filmkväll, hiphopkväll på Blå, biljard på jekyl eller barfly för femtusonde gången den här månaden. dessutom fick jag meddelande av oscar och salle som ju fortfarande är kvar i oslo. jag och sofie tillbringade galna stunder på hultsfred något år i deras militärkamp, de gjorde en otippad entré på pappas och ylvas bröllop året efter och jag och sofie åkte kundvagn nerför karljohan en nyårsafton som vi var och hälsade på dom. det är dags igen.
bara sofie som fattas. oscar spelar dessutom skivor på café sir ganska ofta.
ja. vädret kan suga kuk nu ska jag koka spagetti och fantisera ihop en roligare dag, alternativt ta tag i den. jag får se.

som om du vi någonsin skulle kunna mer än ett par dagar
det handlar inte ens om rätt eller fel längre
det finns inga förändringar kvar att hoppas på
inga den här gången är det annorlunda att tro på
jag har hört det förr sagt det förr
jag tror inte på någonting längre och du kan inte tvinga mig jag vill inte
för hur ska vi du egentligen kunna lossna gå vidare när allting börjar om hela tiden om och om igen men med lite fler röda bockar i kolummen än förra gången vi rättade varandra
och det spelar herregud ingen roll vad du jag vi säger lovar dårar
det blir samma sak bara samma sak igen

det händer att jag skriker i dina öron men det låter ingenting så du hör inte vad jag försöker säga bara målar över med alla meningar alla sista chanser alla låt mig visa som jag inte kan tro på längre
och du tror inte ens på mej heller längre sen den gången
och jag ska be dig om förlåtelse för det en dag men hittar ingen anledning
och du skulle inte höra mej ändå eftersom
jag inte har något att säga längre som jag inte redan har sagt
som om jag slutade sörja oss för länge sedan
som om det finns andra förluster att sörja nu

solen sken över roskilde i stort sett non stop och dagarna innan spelningarna började vigdes åt galenskap på campingen. grabbarna pyntade vårt camp fantastiskt smakfullt med girlanger, leksakscameler och borattavlor. det var femtontimmars fest varje dag och jag har aldrig haft så roligt mått så bra varit så genuint lycklig.
boende i campet var jag och sofie, johan olsson, kricka, vedeby och hans bror andreas, snyggejohan och hans flickvän tya, micke, faffe, mattias med flickvän mia, lillebror linus och goldring. tack allihopa. bara ett år kvar!

jag har fortfarande inte landat.
jag vill fortfarande åka tillbaka för det regnar här, det är grått och tråkigt och inte i närheten av den solbadande dammiga festivalyra som jag precis lämnat bakom mig.
vår färd började lite lagom förvirrat på båten över sundet varpå johan vedeby kom på att han glömt sin biljett hemma i stan och fick åka tillbaka igen och ungefär samtidigt kommer mattias på att visakort och plånbok ligger kvar på båten. med prpoofulla ryggsäckar kom vi såsmåningom fram till roskilde lördag natt och trängdes i en svettig kö fram till halv sju på morgonen. då var jag nära att skjuta mig själv i huvudet men oj vad värt varje grinig minut det var.

det blev 9 fantastiska dagar i vårt pimpade camp cameltoe med obeskrivliga mängder burköl och billigt riesling på flaska, falafelrullar, cigaretter, konserter, leksaker och lekar och inte en sur min bland någon en enda gång.
vi har stått framför scener med radiohead och all I need ner i maggropen, The Streets med heta fantastiska Mike Skinner, Bob Hund, Gnarls Barkley, Digitalism, Robyn, Judas Prisest, Lykke Li...
jag kan omöjligt beskriva i ord hur underbart galet vi har haft det för jag har inte de tiotusentals rosa moln jag skulle behöva sätta orden på.
hur det liksom känns att sitta med solen i ansiktet i en solstol med sin bästa vän i hela världen och vara omgiven av så många fantastiska campvänner, med öl eller vin eller southerncomfort rätt ur flaskan tills solen går ner
och hur det känns att stå framför Orange med trettiotusen människor i ryggen och vibrationer under fötterna
vilken otrolig känsla det är

det är en omöjlighet

jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som denna veckan.

jag är hemma och fullständigt slut i kroppen och huvudet men så full i hjärtat och magen. jag har haft mitt livs kanske roligaste vecka på roskilde. detta är obeskrivligt och jag vet inte var jag ska börja min saga det finns allt för många trådar att dra i, pusselbitar att lägga på plats, samtal uttryck skämt och historier att citera för att jag ska kunna göra detta rättvisa. jag måste landa först sen ska jag återge varenda minut.
herregud vilket spektakel. vilka underbara människor, vänner. vilken underbar plats. vilket underbart väder. vilket fantastiskt camp. vilka fantastiska konserter. vilken livgivar vecka.
åh.

mike skinner, the streets.
fullständigt amazing.

nej jag dör jag vill tillbaka!