jag har inga starka armar att bära dig på
igår var en bra dag. jag jobbade i köket med markus och fast jag hatar dagvakter var det kul som fan som alltid med honom. tänk att vi gått i paralelllklass i nio år och så ses vi igen i ett mextexkök på karljohann. världen är liten.
äckligt liten emellanåt.
som när man får höra saker får reda på saker fast man inte vill fast man tycker man värjt sig femtio sextio mil ifrån och blir förbannad fast man inte borde
eftersom jag blivit det så många gånger förr
fortfarande älter samma saker och aldrig kommer över dom eftersom jag inte längre vet hur man gör
eftersom jag slutat låtsas
iallafall.
karin och matildha mötte upp efter jobb och det blev kaffe på mona lisa under värmelamporna sen några vinglas på nicol och vi skålade för karins sexmånaders celibat och mitt kommande. matildha kände sig utanför nuck-klubben och vi skåade för hennes två veckor och tre dagars-celibat också sen gick vi hem runt tolvhugget.
det är skönt att dom är hemma igen. det har varit en ensam påsk.
och jag gör ingenting enklare eller svårare.
jag försöker bara komma överens med mig själv
jag har inte längre råd att betala för andras misstag
jag försöker bara vara ifred
Någon dag är jag din jakttrofé
det har varit en sjukt ensam och långtråkig helg. bara jobbat eller ja mest suttit på rumpan och druckit kaffe och pratat skit med lisa och angela. oslo har varit stendöd. tillochmed hororna å karljohan har tagit påskferie. jag och kockmarie gjorde ett försök att gå ut och hitta lite människor i fredags efter jobbet men vi hamnade uppe på lottas jobb till stängning istället.
men iallafall så lyser solen idag och med lite tur smälter snön undan och på tisdag kommer karin och matilda hem från göteborg igen och henke och milla ina och dave också. då kan allt återgå till det vi kallar det normala. med andra ord jobba lite gnälla lite dricka öl efter jobbet och spela backammom inpå småtimmarna och drömma om sommaren. ina åker till australien i höst och det blir nog sista gången jag ser henne eftersom hon ska vara borta i tre år och om tre år är vi nog utspridda på olika ställen i världen igen. jag kommer sakna henne vi har haft sjukt kul ihop på det senaste.
annars har vi julbord med jekyl 1 april och det blir ett spektakel och helt underbart eftersom det är ett underbart ställe att jobba på med underbara människor vänner. julbord i april låter kanske lite udda för er som inte har joachim-tusen-järn-i-elden som chef men vi är nöjda ändå.
och den 18e är det håkan och jag har fått biljetter av min pappa och det ska bli ett nödvändigt glädjerus.
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp
-H.hellström
kommer du ihåg sophie när converse inte såldes i alla affärer och inte med glitter och rosa på och dom hette håkan skor och dina med acetonfläcken på?
men iallafall så lyser solen idag och med lite tur smälter snön undan och på tisdag kommer karin och matilda hem från göteborg igen och henke och milla ina och dave också. då kan allt återgå till det vi kallar det normala. med andra ord jobba lite gnälla lite dricka öl efter jobbet och spela backammom inpå småtimmarna och drömma om sommaren. ina åker till australien i höst och det blir nog sista gången jag ser henne eftersom hon ska vara borta i tre år och om tre år är vi nog utspridda på olika ställen i världen igen. jag kommer sakna henne vi har haft sjukt kul ihop på det senaste.
annars har vi julbord med jekyl 1 april och det blir ett spektakel och helt underbart eftersom det är ett underbart ställe att jobba på med underbara människor vänner. julbord i april låter kanske lite udda för er som inte har joachim-tusen-järn-i-elden som chef men vi är nöjda ändå.
och den 18e är det håkan och jag har fått biljetter av min pappa och det ska bli ett nödvändigt glädjerus.
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp
-H.hellström
kommer du ihåg sophie när converse inte såldes i alla affärer och inte med glitter och rosa på och dom hette håkan skor och dina med acetonfläcken på?
21 mars 2004. (4år senare)
nej jag sover aldrig om nätterna jag håller mig
vaken med dig jag kokar kaffe tänder ljus
spelar zappa vänder blad stryper stenen i bröstet
med bilder
eller snarare minnen
för jag känner det inte längre
kan inte avläsa dina läppar eller se dina ögon
men om du blir större än såhär tränger du mig
jag sitter redan inlåst i dina rum jag sover i dina tröjor
och gråter i dina lakan
jag kan inte förmå mig att komma undan dig
kan aldrig nånsin glömma dina händer
hittar ingenstans att gömma dom
i livet slipper jag se dig med vad i helvete hjälper det mig när
du spökar om nätterna gör mig skrikhes och kräkfärdig
flera år i efterhand
men lilla stumpan livet går vidare?
haha javisst gör det visst går det vidare utan mig
springer ifrån mig på gatorna krälar i min strupe
klamrar sig fast på brösten men tiden läker alla sår
är det inte så dom säger så dom som inte vet talar,
nej inte har en aning om att ett nej inte betyder ett
endaste dugg inte har något som helst värde för någon
annan
än den som ligger underst
jag kan inte undkomma dig
jag vänder mig neråt i kudden ibland som för att dränka mitt ansikte
bredvid låg han jag förlitat mig till och undrar vad det är
om jag är hängig eller trött och ibland säger jag ingenting eftersom jag vet att han inte skulle förstå
nej det är ingenting ingenting alls
jag är så maniskt rädd för att dö, så rädd för himlen
ska finnas och du i den så jävla rädd
för att nånsin behöva se dig igen
eftersom jag lämnat alla som kom efter era slag
nej du behöver inte le för det är inte för dig utan för det som var
det är inte dig det handlar om längre
det är såren bara, skammen och skulden
inte en tår jag fäller är för dig inga skrik är för dina öron
ingen ska veta att det är dig jag talar om när
jag spottar om våld och tomrum ingen ska se att du ärrade mig för livet
ingen ska någonsin veta att en gång kände jag dig
och älskade dig
vaken med dig jag kokar kaffe tänder ljus
spelar zappa vänder blad stryper stenen i bröstet
med bilder
eller snarare minnen
för jag känner det inte längre
kan inte avläsa dina läppar eller se dina ögon
men om du blir större än såhär tränger du mig
jag sitter redan inlåst i dina rum jag sover i dina tröjor
och gråter i dina lakan
jag kan inte förmå mig att komma undan dig
kan aldrig nånsin glömma dina händer
hittar ingenstans att gömma dom
i livet slipper jag se dig med vad i helvete hjälper det mig när
du spökar om nätterna gör mig skrikhes och kräkfärdig
flera år i efterhand
men lilla stumpan livet går vidare?
haha javisst gör det visst går det vidare utan mig
springer ifrån mig på gatorna krälar i min strupe
klamrar sig fast på brösten men tiden läker alla sår
är det inte så dom säger så dom som inte vet talar,
nej inte har en aning om att ett nej inte betyder ett
endaste dugg inte har något som helst värde för någon
annan
än den som ligger underst
jag kan inte undkomma dig
jag vänder mig neråt i kudden ibland som för att dränka mitt ansikte
bredvid låg han jag förlitat mig till och undrar vad det är
om jag är hängig eller trött och ibland säger jag ingenting eftersom jag vet att han inte skulle förstå
nej det är ingenting ingenting alls
jag är så maniskt rädd för att dö, så rädd för himlen
ska finnas och du i den så jävla rädd
för att nånsin behöva se dig igen
eftersom jag lämnat alla som kom efter era slag
nej du behöver inte le för det är inte för dig utan för det som var
det är inte dig det handlar om längre
det är såren bara, skammen och skulden
inte en tår jag fäller är för dig inga skrik är för dina öron
ingen ska veta att det är dig jag talar om när
jag spottar om våld och tomrum ingen ska se att du ärrade mig för livet
ingen ska någonsin veta att en gång kände jag dig
och älskade dig
I´ll believe you when everything you say don´t turn out wrong
jag har rotat fram mina matchbox 20 skivor. de minner mig om sorglösa tider där allt som räknades var gräsmattor burköl och vänskapsband. en sensommarsol över en hamn och löften om livet. ljusa sommarnätter under ett stålmannstäcke viskandes om allt som skulle komma att uppleva, genomleva.
eller i en sjuttiotalssovsäck i ett annat rum lite längre bort
det var ingen som visste då hur svaga några av oss skulle bli
hur andra sparar foton i prickiga pappboxar
fortfarande pratar i munnen på varandra trots månader
liksom förstår precis och alltid räcker trots allt
nu går dom på repeat
med nya meningar undertoner
nya sorger att bära på
gömma undan
jag ska aldrig mer bli så naket rädd och sårbar att tillochmed skelettet bryts itu om jag reser mig för fort
benen sviken och rösten
som skriker och försöker höras men blir nerpratad oavsett alla rätt eller fel så hörs jag inte i slutändan
någonstans på vägen slutade du höra mig framför oss
det var då jag började gömma mig
och jag sitter här nu och tycker att jag kanske har kommit en bit på vägen trots allt att det är lite lättare att andas nu att det åtminstone inte gör lika ont längre och visst tankarna åker iväg till ert påskfirande i er äckliga stad med otten och palace och alla horor som säkert välkomnar dig tillbaka med öppna armar och skrattar åt mig
jag tänker aldrig fråga om det för jag vill verkligen inte veta
innerst inne vet jag redan
alltid vetat
det finns allt för många oläkta sår där att peta i för att jag någonsin
och det är löjligt egentligen sorgligt möjligtvis
hur jag kan blöda så många mil därifrån
jag ska gå tillbaka till maria snart. jag kunde inte sova här men jag har lekt med torres. kunde inte lyfta på täcket eftersom jag inte har någon rätt längre och hjärtat bara hamrar här det kanske går sönder om jag stannar
kanske gör ont med alla skrik som fastnat i väggarna.
Morning falls like rain into the city life
There goes another night
Losing my breath in waves
Knowing that ever crash is bleading the hourglass
And taking the strife from all our lives
eller i en sjuttiotalssovsäck i ett annat rum lite längre bort
det var ingen som visste då hur svaga några av oss skulle bli
hur andra sparar foton i prickiga pappboxar
fortfarande pratar i munnen på varandra trots månader
liksom förstår precis och alltid räcker trots allt
nu går dom på repeat
med nya meningar undertoner
nya sorger att bära på
gömma undan
jag ska aldrig mer bli så naket rädd och sårbar att tillochmed skelettet bryts itu om jag reser mig för fort
benen sviken och rösten
som skriker och försöker höras men blir nerpratad oavsett alla rätt eller fel så hörs jag inte i slutändan
någonstans på vägen slutade du höra mig framför oss
det var då jag började gömma mig
och jag sitter här nu och tycker att jag kanske har kommit en bit på vägen trots allt att det är lite lättare att andas nu att det åtminstone inte gör lika ont längre och visst tankarna åker iväg till ert påskfirande i er äckliga stad med otten och palace och alla horor som säkert välkomnar dig tillbaka med öppna armar och skrattar åt mig
jag tänker aldrig fråga om det för jag vill verkligen inte veta
innerst inne vet jag redan
alltid vetat
det finns allt för många oläkta sår där att peta i för att jag någonsin
och det är löjligt egentligen sorgligt möjligtvis
hur jag kan blöda så många mil därifrån
jag ska gå tillbaka till maria snart. jag kunde inte sova här men jag har lekt med torres. kunde inte lyfta på täcket eftersom jag inte har någon rätt längre och hjärtat bara hamrar här det kanske går sönder om jag stannar
kanske gör ont med alla skrik som fastnat i väggarna.
Morning falls like rain into the city life
There goes another night
Losing my breath in waves
Knowing that ever crash is bleading the hourglass
And taking the strife from all our lives
if you love me at all
jag letar efter gator jag gått på hundratals gånger men som plötsligt svänger fel svänger vänster sen tillbaka tills jag går vilse och inte hittar hem
alla kartor har jag rivit i bitar och emellanåt glömmer jag varifrån jag kom
vem jag är
för många dagar har gått nu för många misstag fel svek lögner har dragit isär mig
och jag säger förlåt nu
det var aldrig meningen att du skulle komma åt mig aldrig meningen att tvinga dig att fastna
om det var mitt val eller ditt vet jag inte längre sådant spelar inte längre någon roll
för jag kan inte längre välja ens värja mig jag sitter fast med armar och ben
väntar på att få lossna
och jag är trött nu, för tom för att tänka
för svag för att börja om
och medan jag försöker fly pratas det om framtider nutider och jag har aldrig några svar eftersom jag ingenting vet om världen
bara att jag inte kommer ur den eller i den
och förr eller senare är jag alltid den som måste gå som kvävs och låter sig kvävas tills luften tar slut och syret och jag springer i panik och skriker sönder mina lungor faller från högre och högre och högre höjder faller flat mot marken och trampas ihjäl
allt för mycket har jag förlåtit och det var meningslöst eftersom jag aldrig glömt ett enda fel eftersom jag är en sådan som älter och maler det är bara det att jag är så jävla duktig på att låtsas må bra och om du älskar mig får du älska allt det fula också allt som inte duger och det förstås tillochmed jag att det inte går
spelar ingen roll hur mycket man älskar
...
det har varit mulet alldeles för många dagar nu. det är inget bra väder att tänka i.
igår fyllde danne 25 och det var kalas hos honom och lotta med skumpa och sånt. jättetrevligt och behövligt.
annars jobbar jag.
jag tänker inte så mycket. jag försöker låta bli eftersom jag inte orkar fler fel nu. tiden får gå så sakta den vill för jag vägrar. ja har faktisk jävligt många dagar veckor år kvar.
solen skiner iallafall
klockan är tolv någonting och jag ligger redan i sängen. eller i marias säng. jag var ute och promenerade ensam på gatorna i oslo idag. solen var stark och värmde lite i ryggen och jag började drömma om sommardagar och pilotbrillor och sailoröl på gräsmattor och helst en gitarr i knät på någon och håkan hellström och fläderglass och sophie och erik kanske kaffekoppar på en kaj kanske bara fötter i hamnen och vattnet, havet och all annat. hamnpaviljonger och dans på gatorna. enkelheten. lättsamheten. när allting räckte. med drömmar i ficorna eller flytande i vaniljte på ebbas.
hursomelst var det inte sommar idag heller, det var löjligt kallt och jag gick mest rundor med jimmy och smashing pumpkins i hörlurarna. rökte cigaretter med vänner jag mötte på vägen.
jag luktar bränd hud det är ganska äckligt. jag och maria synade oss själva i spegeln och kom på att (framförallt jag) inte ens har någon hudfärg kvar. mer blågrå ungefär och in big need av solarie och ett steg närmare hudcancer om sisädär 20 år. om vi inte får någon rökrelaterad livshotande sjukdom innan dess vilket är fullt möjligt.
sen har vi ätit beneissås och pratat om livet och alla hundra fel man kan göra i det.
hur åren bara bränner
rinner iväg
...
alla om som kryper i kroppen alla men som inte hittar ut
jag ovanför allt som aldrig skulle tappa mig själv igen men inte heller det var sant jag förlorade mig, mina armar som utan styrka mina ben som bara vänder och går och hjärtat som slår för hårt slår för fort
och som slutar utan förklaringar
jag har inga meningar kvar att sätta samman inga verb att böja, inga ord att bygga
bara fantasier att fastna i, vanföreställningar att rygga undan för
jag värker och vet inte varför
om inte luften tagit slut och syret
When you try some history
It's easy feeling righteous when removed
All you'll get as what you wanna hear
It hurts because it should
How else am I to make it clear?
I could never be the one that you want, don't ask.
Well, here's to living in the moment
'Cause it passed.
jag vet inte vad jag känner vem jag är i allt detta. jag packar kläder i töcken med stenar i magen i hjärtat.
kanske är detta så det ska vara. vi kanske försökte tvinga oss på ett liv vi inte var redo för. eller om det var jag som inte. jag vet inte. det känns bara konstigt.
vi får se vart detta leder oss.
we crossed the line, who pushed who over?
vi ses under parasollerna under molnen och taken, ska aldrig mer jag lovar det en annan gång men just nu orkar jag inte riktigt och inte du heller så jag undrar varför vi ens pratar när jag bara gör ont ändå gör ont som fan hela tiden och drömmer
för visionerna då livet på andra sidan, nya gator himlar tusen andra ställen att leva på
och jag vill inte skrämma dig men jag tror att jag kanske gör det
