...

ett dygn från hemifrån.
som jag hoppas att du är där hemma och väntar.
5 dagars tystnad, mardrömmar, obehagliga fantasier, sjukdommar i hjärtat.
för ingenting.
naturligtvis är det ingenting.
bara pusselbitar som gnider sig motr varandra, vägrar smälta ihop.
kom hem nu
jag tror mitt hjärta blöder, det här är värt att dö för

det är en svindlande känsla, att älska någon så ärligt och lita så villkorslöst på någon annan. jag kan inte längre ansvara för mitt eget hjärta, jag kan bara be för det.
det är sommar men inte i oslo. jag har aldrig varit varmare inuti.
whats the point of doing anything if you never know this

23 november. julafton om en månad. ut i småländska skogarna med bitte, katti o tanja och farmor. koka glögg, gå promenader, göra snöänglar. 23 november och tiden går så fort nu. jag ligger i min säng som är alldeles för stor med alla mina kuddar och tänker på vad som hänt nu, sen sist. tvingar mig att skriva ner det här ibland, så jag inte glömmer bort mitt liv. jag glömmer bort mycket, mobiltelefoner, människor, händelser. fingervantar.
jag har varit i stockholm i fem snurriga underbara dagar. jag har ätit fina middagar med linda, hängt med william och stoffe och sebbe och druckit bananlikör och rödvinsshottar, underhållit, skrattat, träffat en morotsgubbe, lagat kycklinggrattäng till hanna och frickan, tittat på bullet for my valentine på globen, bowlat, ätit macka med lelle, skedat och fingrat i mörkt hår, sovit i myrstackstäcke, tittat på strumpor i taket, blivit pussad och kramad på, njutit, missat flyget hem, älskat för hela stockholm.
nu är jag här. i mitt oslo som jag är så hemma i. som är så mitt. jag jobbade hela helgen, sov i kims armkrok, drack vin med alexander, snurrade, drack mig full, gjort konstiga saker med konstiga människor och jag är söt och go och det finns inga regelverk längre. sen drack jag akevit med william, åt tacos med marlin och ingelin, drack bloodymarys och allt annat man kan dricka med lina på nicol, fick järn av chake och en scarface tröja av chake och ett marsvin med tuppkam som kan springa och göra högersvängar. jag gick aldrig hem den natten.
maria och björn har gjort slut och det är så sorgligt på något sätt. jag får ont när hon har ont.
i just need you now
det blir kallare i mitt oslo och dagarna går, blir mörkare. jag har lagat tapasbuffé och myst i soffan med marlin och ingelin, badat bastu och tittat på fotboll med martin, druckit vitvin med felicia, sovit mig igenom drömlösa nätter, pussats med kim, skedat med en annan, köpt flygbiljetter till stockholm och william, älskat, flätat händer och tittat på film. längtat, tänkt, fantiserat, blivit bjuden på middag och kortspel hemma hos maria och björn, ätit trerätters på nobilis med mina fina flickor, saknat lina, druckit kaffe i eftermiddagssolen och ställt om klockan på vintertid, planerat en mysig julafton hos tanja i kråkeryd och skadat foten.
jag mår bra, halvvägs innifrån och ut.
ibland behövs bara en arm runt midjan. ett andetag i nacken
its been a slow night in oslo city

det är isande kallt i mitt oslo. jag har kopplat in ett gammalt element och begravt mig i täcken och raggsockar, väntar på sömnen, lyssnar på fulla människors osammanhängande samtal från gatan nedanför, känner doften från cigaretterna dom röker genom fönstret som är stängt men inte tätt, småpratar med en gammal kärlek på facebook och tänker att jag ska hasa iväg mig till gymmet i morgon innan jag förvandlas till ett blekt fläsk. tänker på i eftermiddags när jag full med shoppingkassar och eftersvettig av löprundan står med famnen full av purjolök och tomater i kön till coop och någon annan jag inte ville springa på står i kön bredvid och jag vänder ryggen till så dom inte ser mig så ovårdad och rödmosig, stirrar blint på svarta blockbokstäver i VGs tidningsställ och förbannar universums timing. vissa människor behöver jag ett pansar av smink och löshår och gärna 4 öl inuti kroppen för att hantera. jag hatar mig själv när jag blir sådär, önskar mig osynlig och längst fram i busen där inga coola kids någonsin skulle sätta sig bredvid.
men dagarna går, jag dricker kaffe med marlin och äter linsburgare i hennes lägenhet. vi pratar om sydamerika, om lögner och alltings jävlighet, om kärleken himlen och krogen. jag går på promenad med stekaren i frognerparken och dricker kaffe på toppen och förundras över höstens färger, dricker bubbel på emil&samuel, bloody mary på nichol, raderar samma nummer om och om igen på mobilen för att låta bli, drar i halmstrån och bygger luftslott, somnar ensam eller i sängar där jag inte hör hemma, äter middag på nobilis och dricker järn med lina, går aldrig mer på efterfester, saknar min farmor och sofie och mamma, får ont i magen när det blev den 19 oktober och min sonny skulle bli 26 år, som jag, men aldrig fick bli det. jag tänker på lelle och vmtävlingar på hawaii, på richard och en oljeplattform i nordnorge, på midori och globen, på brutna fötter och andré, på en vit strand och en fillippin och hur jag ska fylla dagarna så jag inte går sönder mitt itu. på hur vänner kommer och går.
på hur mycket jag saknar känslan
hur mycket jag saknar dig
vem lämnade vem?
varför tappade du rösten, varför log jag för mig själv, varför hoppades jag ens lite?
istället, som för att mota undan dricker jag öl efter öl efter öl, sitter bredvid en blåögd som jag älskade en gång, älskar krampaktigt med flätade fingrar, gamla minnen spelandes på spotify som för att överrösta, cigaretter i fönstret som för att röka bort alla fel, all ensamhet. tänka, det är inget fel det här, vi gillar ju varann och än har vi inte sårat ihjäl varandra, jag ser bestämt att du fortfarande andas.
taxi till jobbet, ett dunkande huvud, en klump i bröstet och en tyst mobil. fingrarna som vill kittla mig i halsen.
jag är inte över dig än
så nära men ändå så långt bort
denna bottenlöshet
(och nej jag kan inte visa någon sorg heller för gör jag det blir din dubbelt så stor och hur ska vi då få plats med den?)
go make a mountain out of it

1,2,3 och mina fem veckor är över. snipp snapp snut nu tar drömmen slut. tillbaka i verkligheten i oslo med en konstig känsla i magen, liksom inte hemma längre, fick inget lugn i kroppen av att promenera karl johan ner såsom jag gjort de senaste fyra eller fem åren. tyckte mest det var konstigt att behöva ha skor på fötterna.
har än så länge inte ens varit intresserad av att springa ut i natten och upp på fästningen för konserter och öl i plastglas och svepas med i sommargungets oslo. jag är ganska ointresserad. jag längtar hem till sofie och helsingborg, till pappas trädgård och mammas vidervärdiga kaffe karlsson. jag längtar tillbaka till läppiercingar och den vackraste stranden av dom alla. näspussar, snäckskal, barfotadans och det enkla livet.
jag har stora beslut av ta. jag måste prata med min soulmate min sofie, hon vet allt om min rastlöshet mina vingar i bröstet.
jag tror det är dags att fly igen.
nedräkningar & glashus

det är torsdag och tiden går behagligt fort just nu, har fortfarande en sur smak i halsen av alla bubbelbad på gatorna men jag kan ju svälja igen utan att kasta upp, så länge jag står lite på avstånd och inte hoppar rakt in i grytan går detta som på räls. ingen kan kasta sten i glashus som jag.
jag vill egentligen inte göra någonting,jag räknar bara ner dagarna. jag vill bara ligga vid havet på en luftmadrass, pussa på läpp-piercingar och köpa cigaretter för 7 kronor paketet.
i close my eyes and the flashback starts

fredag 21 maj och mindre än tre veckor kvar tills jag åker tillbaka till min fristad med världens vackraste strand. jag letar efter lugnet i kroppen, försöker sova sammanhängande timmar och tänka långsammare, förnuftigare och klippa alla motsträviga känslor i småbitar och fånga guldkornen i stället, låta luftslotten sakta spricka eftersom dom iallafall inte betyder någonting för mig, jag bygger hellre sandslott och samlar snäckor, tittar på tidvattnet.
jag åker till linda i karlstad på söndag och tar ledigt från bubblan. vi ska grilla, prata och samla energi. det är längesedan jag var så orkeslös som i det sista. jag vill bara tillbaka till boracay och strandkanten och havet och sittpuffarna under palmerna, händerna att hålla, lyckan att dricka, lugnet inuti. jag gör det snart.
innan jag åker ska jag hem till mamma och sofie och säga få mer energi.
nu ska jag hoppa in i duschen, diska upp, promenera ner till donald ute och dricka kaffe med johanna.
det börjar bli sommarvärme i luften i oslo och jag vet att det är en vacker stad med en vacker hamn och jag vet att jag älskar den, men jag har glömt av det litegrann och därför måste jag bort så att jag kan komma tillbaka och vara nöjd igen.
i wish you were here

vem vill du spela när du lagt alla kort?
det är ljust snart jag vet, men än så känns det kallt.
(att det var två månader och tio dagar sen du dog och lämnade oss ensamma kvar och att jag kommer kunna se din gravsten från mammas vardagsrumsfönster, att jag kommer glömma bort att du inte finns och börja skriva ett sms om filmer och öl på gästgivaren som aldrig kommer bli levererat eftersom din telefon är avstängd och jag inte kommer skriva klart det eftersom jag kommer komma på att du är borta)
jag längtar efter en overklighet, en konstpaus, ett mellanrum, nya människor och en miljard sandkorn att sätta fötterna i. bort från stan innan jag vecklar in mig i saker jag inte vill fastna i.
nu ska jag packa ett pass, solglasögon, jeansshorts, bikini och femton böcker sen ska jag lägga mig i min säng med fläckiga snuskiga lakan och kuddar som luktar från i natt och femtio andra gånger minst och sen ska jag vakna, åka hem och mysa med mamma och pappa, farmor och sofie och ladda på kärleksbatterierna nu eftersom jag har gått på reservs sen i julas och tänka på vilken fantastisk månad jag ska ha med mina flickor på fillippinerna.
och till ett annat vänskapsband, jag har försökt ringa dig för jag ville säga hejdå trots alla konstigheter och all jävla bullshit och det gick fram signaler och du svarade inte och jag skickade ett sms och du svarade inte senare såg jag på facebook att du är på teneriffa och jag tänker att om jag inte ens vet om att du är hundratalsmil härifrån så kanske det inte gör så mycket att det inte blir några hejdå iallafall.
(är du kvar?
där du var
jag har slutat gå förbi
det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli)
var är du när jag behöver dig
på dig som misshandlar din kropp och ditt liv
sluddrar håll käften i telefon
på dig som pratade om nya liv ,om all kärlek vi delat och fortfarande gjorde
och sen dog du bort från mig
på dig som kom och kröp in (som jag kallade viktigast)
som jag tog för given eftersom du lovade mig det
på dig som försvann när jag behövde dig som mest
det är februari och jag saknar er allihop
cirkuskonster, ett blåshorn & ett kärt besök

åh! jag har haft en fabolous helg! är nu trasig från topp till tå efter fem dagars kalas med dagvakter ovanpå, men skit i det! i torsdags kommer jag inte riktigt ihåg vad jag gjorde men det började iallafall med en fantastiskt vacker konsert med melissa horn på parktheatret med flickorna och sen jag har för mig att det hade nånting med sense och drinkar samt lipp att göra, i fredags drack jag (observera noga nu!) tre öl på lökka med mike och martin och åkte sen hem, på lördagen anlände fröken hellman och felicia kom på besök. vi drack äppelcider i mitt kök, var på gabler men kom underfund med att vi var för gamla för det vilket slutade i ett shotrace utan dess like och taxi till cayenne och bongotrummande house. dans dans och sen smet vi hem frossade i pizza ramlade lite samt gömde min telefon i köksskåpet eftersom diverse efterfestsugna envisa vänner såsom alex uffe patte ringde halva natten. som tur var vaknade jag självmant och kom i tid till jobb. söndag och dags för söndagspromenad till barbera på vika och drinkar för inga pengar alls. uffe rikard emil pontus med flera slöt upp och höll i lådan, sen kom patrick och alex och därmed började tutandet. tut tut till grand och jag vet inte men det var helt vansinnigt roligt, mycket stimm och hoppande. tut tut hem till holbergsgate med alex patrick hanna med flera, vurpor på parkettgolvet och judorullningar tills tidig morgon. vaknade och dog på måndagen och hade planer på att fortsätta dö men det slutade med en tre rättersmiddag på Nobilis och hundra Lynchburg Lemonade, tillbaka till holbergsplass med uffe & entourage, Sebbe och Linus dök upp, Lina vaknade och joinade och Linda fick tyvärr ta flygbusset till gardemoen och vidare hem till stockholm halv fem. snurrig helg men oj vad roligt!
Jag hade kunnat ta en öl idag också fått minst 5 meddelande om repareringsförslag på bryggan men jag och Lina har snällt stannat hemma och städat, tvättat och torkat golv. tre dagars efterfestande i samma vardagsrum är ingen vacker syn nämligen. Nu står söta Lina och bakar semmlor och jag ska gå tillbaka till min soffa och titta på Gossip Girl och le åt mitt fantastiskt roliga liv och ta det chill ett par dagar. misstänker att min kropp och mitt visa kort är ordentligt förbannade på mig.



fina pojkar! patrick apostekare och alex. tut tut!

efterkaka på holbergsgate! rickard och uffe

